Förtalslobbyn kämpar mot yttrandefrihet

Ser att något som kan beskrivas som en förtalslobby mobiliserar i spåren av den kritik Pressombudsmannens opinionsnämnd (PO) i veckan riktade mot Expressen för tidningens tidiga namnpublicering av den kände barnprogramledaren som i våras gjorde sig skyldig till knarkbrott på fritiden. Man lämnade ut namnet redan i samband med att polisen hade tagit ett blodprov, alltså långt innan det var klart att åtal skulle väckas. Direkt uppstod en diskussion om Expressen hade passerat gränsen för det tillåtna, vilket PO nu konstaterat att man gjort. Idag föreslår en civilvättsprofessor på DN-debatt att polisernas meddelarskydd ska upphävas i samband förundersökningar. Meddelarskyddet är en grundlagsfäst rätt för offentliganställda att ge information till medier. Professorn förklarar att Sveriges lagstiftning behöver anpassas till Europadomstolens praxis om skydd för privatlivet. Han syftar på Lex Caroline, som innebär att inte ens harmlösa bilder på prinsessan Caroline av Monaco fick publiceras. Samtidigt lyfter han fram den konflikt som ligger i meddelarskyddet för myndighetspersoner och den omständigheten att en journalist som betalar för informationen gör sig skyldig till mutbrott. Han irriterar sig också över att de etiska reglerna för press, teve och radion som styr PO inte tar sikte på mediernas sätt att skaffa information. Tidigare, i samband med att nyheten i våras om att polisen gripit programledaren, trädde en annan civlrättsprofessor fram och beskrev Expressens agerande som ett "pressetiskt haveri". Han hade retat upp sig på att representanter ur medierna i efterhand sa att det inte gjorde något att Expressen eventuellt gick ut för tidigt med namnet eftersom det ändå visade sig att programledaren var skyldig. Mot den bakgrunden konstaterade han att skyddet för enskilda personers integritet behöver skärpas och hänvisade till nu arbetande Yttrandefrihetskommittén, med en förhoppning om en potentare yttrandefrihetsgrundlag - en i lag preciserad definition av personlig integritet som kontrolleras av domstol. Framförallt handlar det om att ringa in vad som hör till privatlivet. Hör det till privatlivet att knarka på fritiden? Om kan uppgiften aldrig vara av allmänintresse, som är det grundläggande kriteriet för att kunna publicera nyheter som rör enskildas personliga integritet? Enligt Europadomstolens praxis är gränserna för det privata snäva till enskildas fördel. Vi får se om civilrättsprofessorerna lyckas inskränka yttrandefriheten. Mitt tips är att det blir svårt att komma åt meddelarskyddet, för hur man än vrider och vänder på saken är möjligheten för myndigheter att rapportera oegentligheter till tredje statsmakten en av grundbultarna i svenska förvaltning till skydd för de demokratiska värdena. Det ska nog mer till än att några kändisar känner sig hotade för att man i ska upphäva meddelarskyddet, kanske till och med en militärkupp. Jag tror dessutom att få vill juridifiera pressetiken ytterligare. Och man ska nog se PO:s kritik mot Expresen som ett försöka att visa beslutsamhet och mota i grind vidare kritik och juridisk formalisering.